Nyheter

Atlantis minns Anita Linde

2011-09-07

Branschkollegan, Atlantisambassadören och vännen Anita Linde i Lund har gått ur tiden.

Det hänger på boklådsfönstret
en tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjärta
som dinglar där på sin krok.
(August Strindberg)


Anita Linde är död. Hennes hjärta stannade på väg till salta bad. Hon dog i steget. Jag pratade med henne dagen innan. När jag ringde svarade hon: "Tankeöverföring! Jag skulle just ringa dig, har precis bläddrat igenom SvB:s höstboksnummer och markerat. Så mycket att se fram emot! Vilken läshöst ..." Tågbiljetterna till Göteborg och bokmässan var uthämtade. Andra resor och möten var planerade. Hon var inbokad för många föredrag runt om i södra Sverige. Anita blev 67 år.

Anita var den bästa av bokhandlare, alltid nyfiken i ordets finaste bemärkelse,
med boken, läsupplevelsen och kunden i centrum. När jag påstod att hon var bäst svarade hon: "Nej, det är jag inte. Jag har ingen ordning på papper och siffror." Mats Ahlström åkte ner till Lund för att prata budget och marginal, ett möte som bägge senare har pratat om med glädje och ömsesidig respekt. Hon sa att bokhandeln och kunderna var hennes universitet, hennes "klassresa".

Anita föddes i Ängelholm, "Sveriges Baltimore", för att låna en karakteristik av Hasse Alfredson. Hon växte upp hos sin mormor i ett rum och kök, i ett hem präglat av god mat och kärlek. Hennes mamma arbetade på Margretetorps gästgiveri. Hennes morfar kallades för underläkaren, för han var chaufför åt en överläkare.

I år är det 50 år sedan Anita började i Killbergs bokhandel i Ängelholm. "Det borde uppmärksammas", sa hon med sitt härliga skratt ... Hon fortsatte till Lund och satte med sin personlighet och stora famn prägel på stan. Det började på Lindstedts bokhandel, fortsatte på Gleerups och Lilla Gleerups, Boklådan och Gleerups igen (när Akademibokhandeln sålde Boklådan).

Några tidigare kolleger till henne gjorde för ett par år sedan en bok med affischer från författaraftnar i Boklådan. Intrycket blev imponerande! Hon fick Lunds kommuns kulturpris, Gunnar Josephson-priset och det första Bokhandelsmedhjälparepriset. Hon satt i juryn för Augustpriset 2009.

Hon var feminist! Hon var på riktigt! Hon pratade tidigt böcker i radio; det gjordes radioprogram från hennes kök. Hon medverkade regelbundet i det tidiga livsstilsprogrammet Sköna Söndag i statstelevisionen, det enda tv-bolag som fanns då. Hon höll föredrag, på senare år med rubriken "Författare som mött mig". Det blev en kombination av presentation av nya böcker och återblickar på ett liv som bokhandlare. Anita medverkade i filmatiseringen av Maria Gripes Pappa Pellerins dotter (1973/74). Den finns på dvd. Mina barn tycker om att se Anita i rollen som socialassistent Linde.

Jag visste självklart vem hon var när jag arbetade i bokhandel i Malmö och studerade i Lund. Jag hörde henne prata böcker på Jim´s bar i Malmö. Hon hade lyskraft. Vi lärde känna varandra några år senare i en inköpsgrupp i Bokia. Jag var och är fortfarande imponerad av hennes känsla för kvalitet, för vad som är i djupare mening, långsiktigt kommersiellt, av hennes integritet, hennes kritiska blick och hennes humor, av hennes beläsenhet och breda kulturkunskaper.

En bok som presenterades för inköpsgruppen en vår ledde till en resa på hösten, den första av många tillsammans med Roland Salemark, numera bokhandlare i Visby, och undertecknad. Varm vänskap växte. Vi dansade, badade, sjöng, skrattade och åt oss genom Skåne, Blekinge, Gotland och Köpenhamn med omnejd. Södra Frankrike, med Nice som bas, återkom vi till åtskilliga gånger. Vi reste i Romain Garys fotspår.

Stig Claesson skriver i sin bok om Nice, Blå stolar: "Jag har läst nånstans att den som går Promenade des Anglais fram och tillbaka i en timme utan att möta en bekant saknar världsvana." Vi träffade ständigt på någon som Anita kände eller som kände henne. Dörrar öppnades, och Roland och jag fick tillgång till många olika världar genom Anita. Hon såg tillfällena, och alla var vi rörande överens om att "tillfället kommer bara till den som är förberedd". Minnena är många och ljusa.

Våra fredagssamtal, för att önska varandra trevlig sabbat och för att uppdatera varandra på vad som hänt under veckan och vad som skulle hända under helgen, spred sig så småningom också till alla andra dagar i veckan ... "Har du läst ... Har du hört ... Har du sett ..."

De sista böckerna vi pratade om var Niklas Rådströms Stig. och Lena Einhorns Siri. I dagarna ger Atlantis ut en bok om Rut Hillarp. Jag frågade Anita hur jag skulle presentera den för inköpare som kanske inte minns Rut Hillarp. "Säg att hon var vig i både kropp och hjärna", sa hon blixtsnabbt. Anita var inte så vig i kroppen men desto mer i hjärnan!

Saknaden och tomheten är stor, för mig personligen, för min familj, för Roland och för många, många vänner i vår lilla bransch och världen utanför.

Anitas pied-à-terre var Frösakull och dess stränder, men fast adress hade hon sedan många år på Grönegatan i Lund. Också August Strindberg har en kort tid haft den adressen. För mig var Anitas eld större!

Det bästa sättet att hedra Anita är att läsa böcker, prata om böcker, sälja och köpa böcker. Gå till en Bokhandel nära dig, köp ett exemplar av Evert Taube Sångboken, slå upp sidan 282 och sjung "Minnet och tystnaden"! Ett annat sätt är att bidra till den fond som vänner har tagit initiativ till, en fond som ska resultera i att på ett eller annat vis hugfästa Anitas gärning, till exempel genom ett stipendium till någon i någon bokhandel som arbetar i hennes anda. Plusgiro 1610923-3, märk inbetalningen "Anita Linde-priset".

Livet, från gåta till gåta. Ur hjärtat.

Ola Jönsson, Bokförlaget Atlantis

Arkivet